Indataenheter

Indataenheter är standardiserade måttenheter som används för att uttrycka mängden digital information eller hastigheten på data. Begreppet används både i teknisk dokumentation och i konsumentorienterad information för att beskriva lagringskapacitet, minnesstorlekar och nätverkshastigheter.

När det gäller datamängd används oftast biten som minsta enhet och byte som en praktisk större enhet. 1 byte består av 8 bitar. Prefix används för att beskriva storleksordningar, där decimalprefixen kilo (k), mega (M), giga (G), tera (T), peta (P) och så vidare används i termer som kilobyte (kB), megabyte (MB), gigabyte (GB) och så vidare. I binär tradition används ibland ki-, mi-, kiB och liknande enheter (KiB, MiB, GiB) där 1 KiB = 1024 bytes, 1 MiB = 1024 KiB, osv. Detta innebär att skillnader mellan decimal och binär prefix kan uppstå i praktiken.

Datahastighet mäts vanligtvis i bit per sekund (bps) eller dess större enheter som kilobit per sekund (kbps) och megabit per sekund (Mbps). Byte per sekund (Bps) används när måttet avser lagring eller överföring i bytes. Till exempel är 1 byte lika med 8 bitar. Sensorer, lagringsdiskar och operativsystem rapporterar oftast storleken i byte-baserade enheter, medan nätverk levererar hastigheter i bitbaserade enheter.

Användningen av indataenheter kan leda till förvirring, särskilt när decimal- och binärprefix blandas. Det är viktigt att vara tydlig med vilken typ av enhet som används i varje sammanhang, och att skilja mellan lagringskapacitet och datahastighet. See also: kilobyte, kibibyte, megabyte, mebibyte, bit och byte.