Incitamentteori

Incitamentteori är en teoretisk ram inom psykologi och ekonomi som hävdar att beteende i första hand motiveras av externa incitament – belöningar och straff – snarare än av inre drifter eller behov. Teorin står i kontrast till drivteorier som betonar biologiska eller psykologiska inre drivkrafter som hunger, behov av autonomi eller socialt tillhörighet.

Enligt incitamentteorin bestäms motivationens styrka av två huvudfaktorer: värdet av belöningen och sannolikheten att få den. Betydelsen av belöningen och förväntad sannolikhet påverkar beslut och beteende. Effekten förstärks om belöningen är omedelbar och betydelsefull; därmed spelar hur ofta och när belöningar ges stor roll i hur människor agerar.

Praktiska tillämpningar finns inom utbildning, arbetsliv och offentliga policys. Inom utbildning används ofta provresultat, godkännanden eller priser som incitament för att öka prestation. I arbetslivet används bonusar, provisioner eller erkännande för att främja produktivitet och lojalitet. Inom ekonomisk politik kan skatteförmåner eller subventioner fungera som incitament för att styra beteenden i önskad riktning.

Kritik och begränsningar: incitamentteorin kan inte fullt ut förklara all mänsklig aktivitet, särskilt beteenden driven av inre intresse eller sociala normer. Överdriven användning av yttre belöningar kan minska inre motivation, en effekt som ofta kallas överjusteringseffekten. Effekten varierar mellan individer och kulturer och kan vara kontextberoende.