Implementeringsintentioner

Implementeringsintentioner är en psykologisk självregleringsteknik som syftar till att överbrygga skillnaden mellan en avsikt och ett faktiskt beteende. Konceptet innebär att formulera konkreta om-satser som kopplar ett mål till en specifik handling när en viss utlösande situation uppstår. Idén introducerades av Peter Gollwitzer i början av 1990-talet och har blivit ett vanligt verktyg i forskning om beteendemönster och hälsokomponenter.

Hur de fungerar bygger på att förbereda handlingen i förväg och därigenom göra den mer automatiskt när rätt situation uppstår. En typisk struktur är en om-sats följt av en då-sats, till exempel: Om jag passerar affären efter jobbet, så köper jag mjölk. Denna tydliga koppling minskar behovet av kontinuerligt självkontroll och ökar sannolikheten att beteendet utförs när målet är relevant.

Användningsområden och evidens visar att implementeringsintentioner ofta förbättrar genomförandet av olika mål, särskilt inom hälso- och livsstilsområden (motion, kost, viktkontroll), studier och arbetsuppgifter. Flera meta-analyser indikerar måttliga till måttligt starka effekter på att minska intention–handling-gapet, särskilt när planerna är mycket specifika och kopplade till tydliga situationsutlösare.

Begränsningar inkluderar att effekten kan minska i komplexa situationer eller när miljön ändras avsevärt. Planerna kräver initial motivation och flexibilitet; de ersätter inte behovet av längre vanebildning eller grundläggande färdigheter. Implementeringsintentioner fungerar bäst som ett komplement till andra strategier för beteendeförändring.