Immigrationslagstiftningen

Immigrationslagstiftningen i Sverige omfattar de lagar och regler som styr inresa, vistelse och utvistelse av utländska medborgare. Den syftar till att reglera vem som får komma till Sverige, under vilka villkor och hur länge, samt vilka skyldigheter och rättigheter immigranter har. Lagstiftningen har genomgått flera förändringar över tid, ofta som svar på samhällsförändringar, internationella överenskommelser och politiska prioriteringar.

Centrala delar av immigrationslagstiftningen hanteras framför allt av Utlänningslagen. Denna lag reglerar bland annat möjligheten till uppehållstillstånd, arbetstillstånd och studietillstånd. Asylprocessen är en viktig del, där lagen beskriver kriterierna för att beviljas skydd i Sverige enligt Genèvekonventionen och EU-rätt. Även bestämmelser om familjeåterförening och viseringsplikt ingår.

Vidare definierar lagstiftningen grunderna för avvisning och utvisning, inklusive de omständigheter som kan leda till att en utlänning måste lämna landet. Detta kan bero på brottslighet, brott mot vistelsevillkor eller om personen inte längre uppfyller kraven för sitt tillstånd. Målet är att upprätthålla en kontrollerad invandring och att säkerställa att lagens syften uppnås. Tillämpningen av immigrationslagstiftningen ansvarar huvudsakligen Migrationsverket för.