Identitetsbeteckning

Identitetsbeteckning är en svensk term som används inom informationsteknik, offentlig förvaltning och dataadministration för att beskriva en unik identifikator som tilldelas en enhet för att kunna fastställa dess identitet inom ett system. Begreppet betonar att identiteten inte främst är ett namn eller en beskrivning utan en konstruerad kod eller serie som särskiljer entiteten och gör det möjligt att länka uppgifter, åtkomst och rättigheter till rätt objekt.

En identitetsbeteckning kan vara numerisk, alfanumerisk eller följa ett särskilt format, och kan vara allmänt använd inom nationella register eller specifik för en viss databas eller tjänst. Exempel i Sverige inkluderar personnummer och organisationsnummer, men inom IT används även användar-id, klient-id, kundnummer eller universellt unika identifierare (UUID). Viktiga egenskaper hos en identitetsbeteckning är dess unicitet, stabilitet över tid och möjligheten att verifiera felinmatningar genom exempelvis kontrollsiffror eller hashfunktioner.

Användningen av identitetsbeteckningar gör det möjligt att korrekt sammanföra information om samma enhet över olika system, controllera åtkomst och stärka kvaliteten i dataregister. Samtidigt är hanteringen av sådana beteckningar ofta föremål för integritets- och dataskyddslagar; i Sverige och inom EU omfattas identitetsbeteckningar ofta av regler om behandling av personuppgifter enligt GDPR, vilket kräver säker lagring, begränsad åtkomst och tydlig rätt till integritetsskydd.

I praktiken används termerna identitetsbeteckning och identifierare ofta som närliggande begrepp, där den senare övergripande omfattar olika typer av koder som används för att särskilja och känna igen objekt, personer och organisationer.