IRområden

IR-områden avser delområden av det infraröda spektrumet som används inom forskning, industri och teknik. Den infraröda strålningen ligger längre bort än synligt ljus och skiljer sig i våglängd och i hur den absorberas och detekteras. Genom att dela in IR i band kan man optimera avbildning, analys och kommunikation beroende på miljö och mål.

Vanliga indelningar är nära infraröd (NIR), kortvåglängds infraröd (SWIR), mellaninfraröd (MWIR), lång infraröd (LWIR) och mycket lång infraröd (VLWIR). De ungefärliga våglängdsområdena är: NIR cirka 0,75–1,4 mikrometer; SWIR cirka 1,4–3 mikrometer; MWIR cirka 3–8 mikrometer; LWIR cirka 8–15 mikrometer; VLWIR cirka 15–1000 mikrometer. Gränserna mellan banden varierar något mellan olika klassificeringssystem, men dessa områden används bredvid varandra i forskning och teknik.

Atmosfärens genomsläpp och tekniska möjligheter styr vilka band som är mest relevanta i praktiken. I praktiken används NIR och SWIR ofta i fuktiga och ljusa miljöer för bild- och fjärranalysapplikationer, medan MWIR och LWIR är centrala för termisk bildning och långtgående övervakning. Detektorer och sensorer skiljer sig åt mellan banden: NIR används ofta med InGaAs eller kisel, MWIR/LWIR med HgCdTe eller InSb, medan bolometriska sensorer hanteras i vissa LWIR-tillämpningar utan kylning men med längre svarstider.

Användningsområden inkluderar nattseende och övervakning, termografisk analys, industriell processtyrning, fjärranalys och telekommunikation samt bild- och sensorsystem i olika fordon och forskning. IR-områden möjliggör även spektral analys och materialidentifiering baserat på absorption och emission i olika band.