IPklassningen

IP-klassningen, eller IP-klassificeringen, är en standard som anger hur bra en enhet skyddas mot intrång av fasta ämnen och vätskor när den är innesluten. Den används för elektrisk och elektronisk utrustning samt industriell utrustning och bidrar till att jämföra tålighet i olika miljöer. Standarden bakom IP-klassningen är IEC 60529 (även kallad EN 60529 i Europa).

En IP-kod består vanligtvis av två siffror, ibland följt av bokstäver som förstärker eller specificerar vissa tester. Första siffran anger skydd mot fasta föremål och damm, medan andra siffran anger skydd mot vätskor. Första siffran omfattar följande nivåer: 0 ingen särskilt skydd, 1 skydd mot objekt större än 50 mm, 2 mot objekt större än 12,5 mm, 3 mot objekt större än 2,5 mm, 4 mot objekt större än 1,0 mm, 5 damm- skydd (begränsad mängd damm men fortfarande funktionsduglig), och 6 damm-tät. Andra siffran omfattar: 0 ingen skydd, 1 vertikalt droppvatten, 2 droppvatten när enheten lutar upp till 15 grader, 3 munstycksregn eller spray, 4 stänkvatten från olika riktningar, 5 kraftiga vattenstrålar, 6 kraftiga vattenstrålar under tryck, 7 nedsänkning upp till cirka 1 meter, och 8 konstant nedsänkning (djup och villkor specificeras av tillverkaren). En vanlig tilläggsvariant är IP69K, som indikerar extremt högtrycks- och högtemperaturvattenstrålar.

IP-klassningen tillämpas främst på inbyggnader och höljen, inte på innehållets komponenter. Testprocedurerna följer specificerade provningar och kan vara olika beroende på produktens avsedda användning. Det är viktigt att notera att verkliga förhållanden kan påverka skyddsnivån jämfört med laboratorietesterna.