IOeffektivitet

IOeffektivitet är hur effektivt ett system utnyttjar in- och utdataresurser för att genomföra arbetsbelastningar. Den syns i hur snabbt och med hur lite CPU-överhead I/O- operationer genomförs, samt hur väl genomströmningen (bandbredden) och svarstiden balanseras. IOeffektivitet handlar inte bara om rå fart utan även om hur kostnadseffektiva och energianpassade I/O-aktiviteterna är över olika arbetslaster.

Mått och dimensioner som ofta används är IOPS (input/output operations per second), genomströmning i megabyte per sekund, samt latens i millisekunder. Man analyserar också CPU-utnyttjande, kö- djup och fördelningen mellan läs- och skrivoperationer. Effektivitet varierar ofta beroende på arbetsbelastningen: sekventiella läsningar kan mätas olika än slumpmässiga I/Os, och läsdominanta vs skrivdominanta mönster kräver olika optimeringar.

Faktorer som påverkar IOeffektiviteten inkluderar hårvara (lagringsmedium, nätverk och kontrollerkort), mjukvara (operativsystemets I/O-subsystem, filsystem, drivrutiner) samt arbetslaster (typ av filer, blockstorlek, cache- eller buffernivåer). Tekniker som förbättrar effektiviteten är asynkron I/O, direkthämtning (DMA), nollkopia (zero-copy), minnesmappning (mmap), samt optimeringar i I/O-schemaläggning, cache- och buffringstrategier, och användning av snabba lagringslösningar som NVMe eller rätt RAID-konfigurationer.

Praktiskt krävs noggrann mätning med representativa arbetslaster och jämförelser mellan plattformar. IOeffektivitet är ofta en balans mellan genomströmning, låsning och latens samt mellan prestanda och energi- eller kostnadseffektivitet.