Höghastighetsnätservrar

Höghastighetsnätservrar avser servrar byggda för nätverk med mycket hög överföringshastighet och låga fördröjningar. De används inom högpresterande datoranläggningar (HPC), stora databassystem, molnplattformar, innehållsleverans och AI/ML-arbetsbelastningar där mycket data behöver flyttas mellan beräkningsnoder, lagring och klienter.

Interconnecterna består vanligtvis av Ethernet, InfiniBand eller Fibre Channel. Datahastigheter sträcker sig från cirka 25–100 Gb/s i Ethernet och upp till 200–400 Gb/s i nyare kort och switchar; InfiniBand kan nå HDR-nivåer (upp till 200 Gb/s per länk). RDMA-tekniker som RoCE och iWARP möjliggör direkt minnesåtkomst mellan noder, vilket minskar CPU-lasten och latens. NIC:er och switchar används ofta med avlastning och SR-IOV.

Arkitekturmässigt används ofta leaf-spine eller andra låglatens fabric med hög bandbredd. NVMe över Fabrics (NVMe-oF) kopplar compute och lagring över nätverket. Programmerbara switchar och mjukvarudefinierad nätverksteknik möjliggör QoS, trafiksegmentering och snabb felhantering. RoCE och andra RDMA-lösningar är vanliga i företagsmiljöer.

Arbetsbelastningar inkluderar vetenskapliga simuleringar, ML-träning, realtidsanalys och innehållsleverans, där data flyttas mellan CPU/GPU, minne och lagring med låga fördröjningar och hög genomströmning. Prestanda bedöms i genomströmning och latens, där deterministisk latens är viktig för vissa applikationer.

Utmaningar omfattar energiförbrukning, kylning, kabel- och porttäthet, jitter och köproblematik. Trenderna går mot programvarudefinierad nätverksteknik, ökad avlastning i NIC/switchar samt förstärkt säkerhet genom segmentering och isolering.