Hydroxidfällningar

Hydroxidfällningar är fasta faser som bildas när metalljoner i en lösning reagerar med hydroxidjoner (OH−). Den generella reaktionen kan skrivas som Mn+ + n OH− → M(OH)n(s). En fällning uppstår när dess löslighet är mycket låg, vilket oftast inträffar i lösningar med högt pH eller vid tillsats av bas.

Fällningars färg och form varierar beroende på vilken metalljon som ingår. Vanliga exempel är Fe(OH)3 (ferric hydroxide, brun, geléliknande), Fe(OH)2 (grönaktig), Al(OH)3 (vit gelatinös), Zn(OH)2 (vit), Mg(OH)2 (vit) och Cu(OH)2 (blå). Fällningarna blir ofta ogenomskinliga och kan bilda små partiklar som ger lösningen turbiditet.

Särskilda egenskaper: pH och komplexbildning styr fällningarnas bildning. Många hydroxider bildas vid högt pH, men vissa är amfotera och löser i starka baser. Exempel: Al(OH)3 och Zn(OH)2 är amfotera; Al(OH)3 reagerar med OH− till [Al(OH)4]−, Zn(OH)2 till [Zn(OH)4]2− i starkt basiska lösningar. Andra hydroxider är mindre benägna att lösa i baser eller syror beroende på miljön.

Användningar: Hydroxidfällningar används i kvalitativ analys för separering och identifiering av metalljoner, i vattenrening för att avlägsna oönskade joner och i miljö- och jordvetenskap för fällning av föroreningar. De studeras också av solubili­tetsproduktens (Ksp) betydelse och hur temperatur och pH påverkar stabiliteten.

Omvandling vid uppvärmning: hydroxider torkar ofta till oxider, exempelvis Fe(OH)3 → Fe2O3 och Al(OH)3 → Al2O3. I syra upplöses fällningarna igen.