Fällningarna

Fällningarna är fasta ämnen som bildas när två lösta ämnen reagerar i en lösning och bildar ett salt som är olösligt eller mycket svagt lösligt i lösningen. De uppstår också när en lösning blir överskott av ett ämne så att en solid fas fälls ut. I kemiska utfällningar är målet ofta att avlägsna en komponent ur lösningen eller att isolera ett ämne i fast form.

Fällningsreaktioner sker när produkten av den fortsatta lösningen har lägre löslighet än vad som finns i lösningen. Processen börjar med nucleation, då små kluster bildas, följt av tillväxt där kristaller eller andra fasta strukturer ökar i storlek. Faktorer som styr fällningen är koncentrationer av reaktanter, temperatur, pH, och närvaro av komplexbildare eller molekylära övergångsmetoder. Fällningar kan vara kristallina eller amorfa och kan bildas homogent i lösningen eller heterogent vid gränsskikt eller ytor.

Två vanliga typer är kristallina fällningar, som ofta har regelbundet kristallin struktur, och amorfa fällningar, som saknar långsiktig ordning. Vanliga exempel är kopparklorid som bildar AgCl när kloridjoner möter argentjoner, bariumsulfat BaSO4 och calciumkarbonat CaCO3. De kan vara små eller stora partiklar och har vitt sken i många fall.

Fällningar har stor betydelse inom analytisk kemi, vattenrening och industriell myrning. Deras uppkomst och egenskaper styrs ofta av lösningens koncentrationer och av begreppet löslighetsprodukten (Ksp), som används för att förutsäga när fällningar bildas.