Hobbyverksamhet

Hobbyverksamhet är aktiviteter som privata personer huvudsakligen bedriver för fritidsintresse eller personlig tillfredsställelse och som inte utövas som en professionell näringsverksamhet. Exempel på sådana aktiviteter är hantverk, fotografi, musikövning, modellbygge, trädgårdsarbete, amatöridrott och studier av ämnen som natur eller astronomi.

Skillnaden mot näringsverksamhet ligger i omfattning, vinstfokus och hur verksamheten organiseras. En hobby bedrivs ofta utan avsikt att driva lönsamt företag och används relativt oregelbundet eller i liten skala. Om hobbyverksamheten växer, organiseras i en förening eller kommersiell verksamhet, eller uppnår regelbunden försäljning av tjänster eller produkter, kan den närmas till eller anses som näringsverksamhet och få skattemässiga och momsmässiga konsekvenser. Det kan därför vara relevant att undersöka vilka regler som gäller för skatter och redovisning när verksamheten förändras i omfattning eller inriktning.

Hobbyverksamhet kan stödja social gemenskap, färdighetsutveckling och lärande. Den drivs ofta i ideella föreningar, klubbar eller informella nätverk och kan bidra till lokal kultur, utbildning och volontärt arbete. Tillgång till utrustning, lokaler och mentorer är ofta viktiga faktorer.

Framför allt kräver säkert och ansvarsfullt bedrivet hobbyarbete hänsyn till säkerhet, arbetsmiljö och regler som gäller för den aktuella verksamheten. För barn och ungdomar kan särskilda regler om tillsyn och skydd träda i kraft. Andra överväganden omfattar försäkring, tillgång till utbildning och hållbar användning av resurser.