Hibsjukdomar

Hibsjukdomar är sjukdomar som orsakas av Haemophilus influenzae typ b, en gramnegativ bakterie som i dag mest drabbar små barn i form av invasiva infektioner. Före införandet av Hib-vaccinet var Hib en av de vanligaste orsakerna till bakteriell meningit hos barn under fem år, epiglottit, pneumoni och sepsis. Bakterien överförs mellan människor via droppsmitta och koloniserar oftast nasofarynxen; i sällsynta fall samverkar kolonisation med spridning till blodbanan och centrala nervsystemet.

Klinisk bild och spektrum kan omfatta meningit med feber, irritabilitet och bålstelhet; epiglottit med andningssvårigheter och droppande saliv; pneumoni; samt ledinflammation eller sepsi. Även om invasiva Hib-sjukdomar är ovanliga i länder med hög vaccinationstäckning, förekommer de fortfarande bland utrustade riskgrupper, personer utan vaccination eller i samband med immunsvikt.

Förebyggande och vaccination är central. Hib-vaccinet är ett konjugat vaccin som ingår i rutinmässig barnvaccination i många länder. Vaccinationen har kraftigt minskat förekomsten av invasiva Hib-sjukdomar (många studier visar minskningar över 90–95 procent). I kombination med andra vacciner kan Hib ingå i pentavalenta vacciner. Boosterpresent i vissa program säkrar längre skydd.

Diagnos och behandling baseras på odling av blod eller cerebrospinalvätska och/eller PCR. Behandling är vanligtvis inriktad på snabb empirisk antibiotikabehandling med cefalosporiner som ceftriaxon eller cefotaxim, vid behov följt av anpassning efter odlingsresultat. Kontaktprophylax mot närstående rekommenderas vid känd invasiv Hib-sjukdom (ofta rifampicin). Övervakning och kontinuerlig vaccination är grundpelare i folkhälsan.