Grundskyddet

Grundskyddet är en term som används inom svensk välfärdspolitik för att beskriva den grundläggande skyddsnivån i socialförsäkringen och socialtjänstens verksamhet. Syftet är att säkerställa att personer och familjer har en minimal levnadsstandard och tillgång till grundläggande tjänster även när inkomster, besparingar eller privata lösningar inte räcker.

Omfattningen av grundskyddet är inte fastställd i en enskild lag utan definieras i lagstiftning och regler som styr olika delar av välfärden. I praktiken kan grundskyddet innefatta ekonomiskt bistånd (socialbidrag) som ges av kommunerna, tillgång till hälso- och sjukvård och annan social service, stöd för bostadskostnader samt barns betydelsefulla stöd och förmåner. Eftersom Sverige har ett universellt system för vissa tjänster, fungerar grundskyddet ofta som ett komplement där behov uppstår eller där inkomster är låga.

Organisation och ansvar ligger delvis hos Försäkringskassan på nationell nivå, som hanterar delar av socialförsäkringen, och delvis hos kommunerna som ansvarar för ekonomiskt bistånd och lokala stödinsatser. Rättigheter och villkor påverkas av lagar såsom socialtjänstlagen och annan reglering som uppdateras över tid. Individer bedöms ofta utifrån behov, bosättning och ekonomiska förhållanden.

Syftet med grundskyddet är att motverka fattigdom och ge människor en grundläggande ekonomisk och social trygghet. Diskussioner kring grundskyddet handlar ofta om dess omfattning, tillräcklighet och förenkling av reglerna för att bättre möta olika livssituationer.