Gonadotropinfrisättande

Gonadotropinfrisättande hormon (GnRH), även kallat gonadotropinfrisättande hormon, är ett peptidhormon som produceras i hypothalamus hos människor. Det verkar genom att stimulera främre delen av hypofysen att frisätta gonadotropinerna luteiniserande hormon (LH) och follikelstimulerande hormon (FSH). GnRH binder till GnRH-receptorer (GNRHR) på gonadotrofiska celler i adenohypofysen och aktiverar signalvägar som leder till ökad produktion och secretion av LH och FSH.

GnRH utsöndras i pulser över tidsperioder av minuter till timmar, inte som en kontinuerlig ström. Pulsernas frekvens och amplitud reglerar mängden LH respektive FSH som frisätts; en högre puls frekvens tenderar att öka LH-frisättningen, medan lägre frekvenser främjar FSH. Denna pulsatilitet är central för samordningen av gonadal funktion under pubertet, reproduktion och hämning eller aktivering av könsorganens hormonproduktion.

Regleringen av GnRH och gonadotropinerna innefattar negativ återkoppling från gonadal steroids (testosteron/estradiol/progesteron) samt inhibin, som minskar FSH-nivåerna. Stimulering av GnRH kan också påverkas av neuroendokrina signaler som kisspeptin och neurokinin B, vilka bidrar till att initiera eller modulera pulserna.

Kliniskt används GnRH och dess analoger i olika sammanhang. Pulsatil administrering av GnRH används för att behandla infertilitet genom att stimulera ovulation. GnRH-agonister används för att tillfälligt stimulera och sedan undertrycka gonadotropinfrisättning för att behandla tillstånd som endometrios, prostata- eller bröstcancers hos premenopausala patienter. GnRH-antagonister blockerar receptorn och används bland annat för att förebygga LH/FSH-toppningar vid assisterad befruktning och för att snabbt sänka gonadotropinnivåer i olika hormonberoende tillstånd. Biverkningar uppträder ofta som hypoöstrogenism eller testosteronbrist och kan innefatta vasomotoriska symptom samt minskad benmassa.