Glasfönster

Glasfönster är fönster där glas utgör den primära genomsläppliga ytan. De släpper in ljus, ger utsikt och skyddar mot väder, samtidigt som de avgränsar inomhusmiljön. Traditionellt har glasfönster varit enkelglas eller flervågsfönster där två eller flera glas skiljs åt av luft- eller gasfickor.

Rammaterialen varierar men är ofta trä, plast ( PVC ) eller aluminium, ibland i kombinationer. Glaset kan vara floatglas, härdat eller laminat. Flervågsfönster består av två eller tre glasrutor med luft- eller gaskammare mellan rutorna. För bättre isolering används ibland gaser som argon eller krypton samt lågemissionsbeläggningar (Low-E). Kantförseglingar och varma kanter minskar köldbryggor.

Historiskt byggdes glasfönster i Europa och Sverige upp över tid. Från medeltiden var glaset dyrt och tunt; under 1800- och 1900-talen förbättrades tillverkning och ramkonstruktioner, vilket möjliggjorde större fönster. Säkerhetsglas, exempelvis laminerat eller härdat glas, har blivit vanligt i bostäder och offentliga byggnader där risk för skador finns.

Användning och byggnormer: Vilken typ av glas och fönster som används påverkar energi, ljud- och lufttäthet. Byggnormer och myndighetskrav anger bland annat isoleringsvärden, säkerhetskrav och installation. Moderna fönster uppfyller ofta energikrav och kan bidra till lägre uppvärmningskostnader.

Underhåll: Glasfönster kräver regelbunden rengöring och kontroll av tätningar och fästen. Sprucket eller skadat glas bör bytas ut. Kondens mellan glasrutorna tyder vanligtvis på att tätningen eller gasfylningen har försämrats och kan kräva åtgärd.