Förvitringens

Förvitringens kännetecknas av processer som påverkar bergarter och mineraler vid eller nära jordytan genom kemisk omvandling och fysikalisk nedbrytning. Begreppet omfattar kemisk vittring, såsom hydrolys, upplösning och oxidation, samt vissa mekaniska förändringar som bryter ner bergarten. Tillsammans bildar dessa processer grunden för jordbildning och näringsfrigöring till ekosystemen eftersom mineraler omvandlas och joner görs tillgängliga i markvatten.

De viktigaste mekanismerna är hydrolys av silikater (till exempel feldspater som omvandlas till lermineraler som kaolinit och smektiter), upplösning av lösliga komponenter (Na, K, Ca) samt oxidation av järnmineraler. Fysikalisk vittring, som termisk expansion och mekanisk sprängning vid fukt- och temperaturväxling, bidrar också. Biologisk aktivitet bidrar via organiska syror som påskyndar kemiska reaktioner.

Hastigheten för förvitringens varierar starkt med klimat, bergartssammansättning och vattenflöde. Fuktiga och varma miljöer accelererar processen jämfört med torra eller kalla. Långsiktigt formar förvitringens omvandlingen av berggrund till jord, påverkar landskapets geometri och reglerar tillgången på näringsämnen i marken.