Försiktighetsprinciper

Försiktighetsprinciper, eller vorsorgeprinzip, är en samling principer inom policy och rätt som syftar till att förebygga skada när vetenskaplig kunskap är osäker. Grundtanken är att åtgärder kan vidtas före fullständig riskbedömning om potentiell skada är allvarlig eller irreversible, och sannolikheten eller mekanismen inte är helt fastställd. Detta innebär ofta att skyddsåtgärder sätts in på basis av plausibel risk snarare än fullständiga bevis.

Historiskt har principen utvecklats inom miljö- och folkhälsopolitik och fick ett globalt genomslag genom Rio-deklarationen från 1992, där Princip 15 betonar att avsaknad av full vetenskaplig säkerhet inte får skjuta upp förebyggande åtgärder mot miljöskada. I Europeiska unionen har försiktighetsåtgärder införts i miljö- och kemikalielagstiftning (såsom REACH) samt i policyer som kräver riskbedömningar och möjlighet till åtgärder som är proportionerliga och återtagbara om de befarade riskerna visar sig överdrivna.

Tolkningar av principen varierar. En "svag" variant uppmanar till att beakta risker utan att omvälva beslutet, medan en " stark" variant kan kräva bevis på säkerhet innan vissa aktiviteter tillåts. Kritik fokuserar på att principen kan hämma innovation, skapa rättslig osäkerhet eller vara vag utan tydliga gränser för när försiktighetsåtgärder behövs.

Användningsområden omfattar miljö- och hälsoskydd, kemikalie- och genmodifierad organism-hantering, nanoteknik samt breda klimat- och energipolitiska beslut.