Förkultivering

Förkultivering är en odlingsmetod där växter produceras och vårdas under kontrollerade förhållanden innan de planteras ut i slutlig odling. Metoden används inom grönsaksodling, fruktträd- och prydnadsväxter samt inom skogsbrukets plantproduktion och landskapsförvaltning. Genom förkultivering kan odlingens säsongsfönster förlängas och etableringen av plantorna förbättras.

Processen innefattar val av sorter, sådd eller propagation i lämpliga substrat, samt noggrann övervakning av ljus, temperatur, fuktighet och näring i växthus eller andra kontrollerade miljöer. Plantorna utvecklas till tillräckligt starka småplantor med tydlig rot- och stängelutveckling innan transplantation till fält eller slutlig odlingsplats.

Innan utplantering genomgår plantorna en avvänjning (hardening off) där de gradvis vänjer sig vid utomhusförhållanden och jordmånsförhållanden. Detta minskar risken för stress och misslyckad etablering.

Fördelarna med förkultivering är bättre kontroll över kvalitet och jämn storlek, ökad överlevnad vid utplantering och möjlighet till tidigare skörd. Nackdelar inkluderar höga kostnader för utrustning och energi, behov av arbetskraft och teknik samt risker för spridning av patogener och skadedjur om sanering inte följs.

Användningsområden omfattar grönsaksproduktion och prydnadsväxter samt skogsplantor som förbereds i ett kontrollerat medium innan utplantering. Se även växthusproduktion och plantproduktion.