Färgkomponenter

Färgkomponenter är de individuella delarna som används för att skapa färger i olika sammanhang, till exempel i skärmar, trycksaker och digital bildbehandling. I praktiken avses ofta de grundläggande kanalerna eller tripporna som kombineras för att återge ett färgvärde.

Additiv färgmodell: färger skapas av ljus. De vanligaste färgkomponenterna är R (röd), G (grön) och B (blå). Genom att öka intensiteten hos varje kanal får man nya färger; full intensitet i alla tre ger vitt, och ingen intensitet ger svart. I digitala enheter lagras vanligast 8 bitar per kanal (0–255 per kanal), och färger definieras som tripler av dessa tal. sRGB är den vanligaste standarden.

Subtraktiv färgmodell: vid tryck och målning används färgpigment som i princip minskar mängden ljus som reflekteras. De primära färgerna i trycksammanhang är cyan, magenta och gula, ibland kompletterad med svart (CMYK). Att blanda pigment absorberar ljus i olika våglängder och resulterar i mörkare färger; full av CMY ger svart, och tillsättande svart som K ökar kontrasten och densiteten.

Andra färgrymder och komponenter: Förutom R/G/B och C/M/Y används färgkomponenter som hue, saturation och lightness/value i färgrymder som HSV eller HSL. Dessa komponenter beskriver färgens nyans och dess styrka eller ljusstyrka, vilket är användbart för att välja färger.

Praktik och färgkvalitet: Inom färgbehandling används ofta färgkalibrering och ICC-profiler för att få konsekventa färger över enheter. Sensorer används ofta med färgfilter som fångar R, G och B, medan bildbehandling kan manipulera en eller flera komponenter oberoende.

Sammanfattning: Förståelsen av färgkomponenter är grundläggande inom digital bild, tryck och design, eftersom de beskriver hur färg byggs upp, lagras och reproduceras.