Färgindikation

Färgindikation är en signal i form av färg som används för att visa ett visst kemiskt tillstånd, närvaro av ett ämne eller en specifik reaktionsstatus. Begreppet används inom kemi, biologi, medicin och materialvetenskap, där en färgförändring kan ge snabb och visuell information. En färgindikation kan vara en lösning eller en färgad bärare som ändrar nyans vid förändringar i avseende miljön, till exempel pH, redoxstatus eller koncentration av ett analytsubstans.

Inom analytisk kemi används färgindikatorer i titreringar och kvalitativa tester. Exempel på pH-indikatorer är lackmus, som ändrar färg mellan sur och basisk lösning, och fenolftalein, som är färglös i sur miljö men rosa i basisk. Andra färgindikatorer används för redox-reaktioner, såsom ferroin eller metylenblå, som ändrar färg när oxidations- eller reduktionsförhållanden skiftar. Inom klinisk diagnostik används färgförändringar i färgstickor och diagnostiska tester för att indikera närvaro av ämnen som protein, glukos, blod eller ketoner.

Tolkningen av färgindikationer kan påverkas av flera faktorer, bland annat belysning, bakgrundsfärger och provets konsistens. Därför är kalibrering och standardisering vanligt förekommande, och ibland används kvantifiering genom spektralfotometri eller digital bildanalys för objektiv bedömning.

Se även: färgindikator, indikatorlösning, färgmetri, färgkodning.