färgindikator

En färgindikator är ett ämne som ändrar färg som svar på en kemisk förändring i en lösning. Den används för att ge en visuell signal när ett specifikt mål uppnås, till exempel slutpunkten i en titrering eller ett visst pH, redoxpotential eller komplexbildning.

Färgändringen uppstår när indikatorn övergår mellan två eller flera strukturella former som har olika ljusabsorption. Detta skift kan orsakas av förändrad surhetsgrad (pH), redoxpotential eller bildandet av komplex med metalljoner; mekanismen varierar mellan indikatorer och den miljö där de används.

Vanliga typer inkluderar pH-indikatorer som ändrar färg över specifika pH-intervall (till exempel fenolftalein, metylorange, bromthymolblå); redox-indikatorer som ändrar färg när redoxmiljön ändras (t.ex. DCPIP); och komplexometriska indikatorer som används i titreringar med EDTA (t.ex. Eriochrome Black T och murexide). Indikatorer kan också verka som metallindikerare eller vara bredare färgämnen i analysmetoder.

Användningsområden inkluderar laboratorietitreringar för bestämning av koncentrationer, pH-kontroll i kemiska och biokemiska processer, miljöövervakning av vattenkvalitet samt kvalitetskontroll i livsmedels-, läkemedels- och kliniska tester. Val av färgindikator beror på det önskade färgomslaget och det relevanta omfånget; faktorer som färgskarphet, lösningsmedel, stabilitet och kompatibilitet med provet beaktas ofta. Instrumentella metoder kan komplettera eller ersätta färgindikatorer när högre precision krävs.