Färgförlust

Färgförlust är processen då färgintensiteten hos ett färgämne, pigment eller färdigt ytskikt minskar över tid. Den kan drabba en rad produkter och medier, såsom textilier, tryck, målningar, fotografiskt material och plast.

Orsaker och mekanismer innefattar ljus- och kemisk exponering. Ljus, särskilt ultraviolett ljus, bryter ned färgämnen genom fotokemiska reaktioner som blekning och pigmentförändringar. Värme, fukt, syre och föroreningar som ozon och svaveloxider kan orsaka oxidation eller hydrolys. Färgämnen kan migrera, blekna eller ändra nyans (metameri). Vissa färgämnen är mycket känsliga, andra relativt stabila.

Inom textilteknik och färgfasthet används begreppet färgfasthet för att beskriva hur väl färgen står emot ljus, tvätt, nötning och kemikalier. Inom bevarande av konst och arkivmaterial studeras färgförändringar och hur de bromsas eller stabiliseras. Åldern kan ge upphov till skillnader i glans, nyans eller mättnad som påverkar objektets uttryck och värde.

Mätning och förebyggande är viktiga delar av hanteringen. Färgförändringar följs ofta med färgmätinstrument och standardiserade tester för färgfasthet (till exempel jämförelse av färgavvikelser i olika ljuskällor eller laboratorietester enligt relevanta standarder). Förebyggande åtgärder inkluderar begränsad exponering för ljus, särskilt UV, kontrollerad temperatur och luftfuktighet, användning av arkivkvalitetens skyddsmaterial och skydd mot föroreningar. Om färgförlust uppkommer är behållandet av objektets identitet och stabilisering ofta prioriterad; konservatorer kan stabilisera färgen eller i vissa fall återställa nyansen, men full återställning är inte alltid möjlig.

Färgförlust är betydelsefull inom kulturarv, industriell produktion och materialvetenskap då den påverkar estetik, historiskt värde och kostnader för bevarande.