Frälsningen

Frälsningen är ett centralt begrepp inom kristendomen som på svenska betecknar Guds leverans, räddning och återupprättelse från synd och dess konsekvenser. Ordet kommer av verbet frälsa och betecknar den troendes relation till Gud som grundas på att Gud ingriper i människors liv och historia för att frälsa dem.

Teologiskt innebär frälsningen att människan befrias från skuld, död och separation från Gud. Den uppnås ofta genom Jesus Kristus liv, död och uppståndelse och tas emot genom tro och Guds nåd. Centrala begrepp är försoning, rättfärdiggörelse och helgelse; i många traditioner förmedlas nåden genom sakrament och ordning.

Historiskt har betoningen varierat mellan kyrkornas traditioner. Katolska och ortodoxa kyrkor betonar försoningens sakramentala förmedling och kyrkans roll i nådens liv, medan många västerländska protestantiska traditioner betonar rättfärdiggörelse genom tro och nåd. Olika teologier om försoningens mekanismer har satt sitt avtryck.

I Sverige står frälsningen i centrum inom den lutherska traditionen och Svenska kyrkan, där dopet och nattvarden betraktas som viktiga medel för att mottaga nåden och där tron på Guds kärlek och Jesu frälsning formar troendes liv och hopp om evigt liv.

I modern användning används frälsningen också i bredare religiösa sammanhang för att beskriva personlig förändring eller social rättvisa, även om innehållet och betoningen varierar mellan samfund och kultur.