Friktionskontakt

Friktionskontakt är kontakten mellan två ytor där friktionskrafter uppstår när ytorna förhålls i relation till varandra eller försöker röra sig i förhållande till varandra. Termen används inom tribologi och maskinteknik för att beskriva hur motståndet mot glidning beror av materialval, ytbehandling och kontaktförhållanden.

På mikroskala består friktionskontakten av en verklig kontaktarea där asperheter från ytorna trycks samman och deformeras. Friktion delas ofta upp i statisk friktion, som behöver övervinnas för att initiera glidning, och kinetisk (dynamisk) friktion som uppträder under själva glidningen. Vanliga friktionsbeteenden omfattar torr friktion, blandad friktion och vätskefilmfriktion, där närvaron av ett smörjmedel eller en friktionsfilm påverkar kraften som krävs för glidning.

Faktorer som påverkar friktionskontakten inkluderar materialpar, ytors textur och hårdhet, temperatur, belastning (normaltryck) och hastighet. Smörjning minskar friktionen genom att separera ytorna eller bilda en friktionsfilm; olika typer av smörjmedel och skikt (t.ex. olje-, grafit- eller keramiska skikt) kan ge olika nivåer av minskning och slitstabilitet.

Måttmetoder och tillämpningar A- som tribologiverktyg används för att studera friktion i kontakter, till exempel pin-on-disk-test eller dragprov, inom områden som industriell maskinering, lagerdesign, broms- och transmissionssystem samt elektriska kontakter. Förståelse av friktionskontakt är avgörande för att minimera slitage, energiförluster och misständning i mekaniska system. Se även tribologi och friktion.