Framdriftssystemer

Framdriftssystemer är de mekanismer och energikällor som omvandlar energi till framdrift för fartyg och andra maskindrivna system. Inom sjöfarten används de främst för att driva fartyg framåt, medan liknande principer och utrustning kan förekomma i industriella maskiner och specialfordon. Ett framdriftssystem består vanligtvis av en energikälla, driv- och transmissionskomponenter samt en framdrivningsenhet som genererar rörelse och styr riktningen.

De viktigaste komponenterna i ett framdriftssystem är energikällan (till exempel dieselmotor, gasturbin, ångturbinsystem eller elektrisk motor), drivlina med växellåda eller elektrisk kraftöverföring samt en framdrivningsenhet som kan vara en propeller eller en vattenstråle. Stern- och styrsystem används för att bibehålla kurs och hastighet. I moderna fartyg integreras ofta redundanta system och övervakning för ökad tillförlitlighet och säkerhet.

Kraftkällor och drivtekniker varierar beroende på tillämpning. Traditionell sjöframdrift byggs ofta kring dieselmekaniska eller diesel-elektriska lösningar, där en motor driver en propelleraxel via en växellåda eller där elmotorer driver propellern via ett elektriskt nätverk. Hybrid- och bränslecellsbaserade lösningar blir allt vanligare, särskilt i miljömedvetna projekt. LNG, vätgas och batterier används som energikällor i olika kombinationer för att minska utsläpp och öka effektiviteten.

Designen av framdriftssystem påverkas av faktorer som fartygstyp, lastkapacitet, operativ miljö och underhållsbehov. Ny teknik fokuserar på ökad verkningsgrad, reduktion av utsläpp, digital övervakning och ökad driftsäkerhet.