Fourdrinierproces

Fourdrinierprocessen (Fourdriniermaskinen) är den dominerande metoden för tillverkning av kontinuerligt papper. Den bygger på att en fiberhaltig blandning av träfiber och vatten sprids över en kontinuerligt rullande filtreringsyta, ofta kallad forming wire. Vatten avlägsnas främst genom filtrering och sugningssystem i forming-sektionen, varvid fiberrätningen bildar ett sammanhållande ark som följer maskinens hastighet. Arket förs sedan vidare till nästa avsnitt.

Historik: Utvecklingen började i början av 1800-talet när Henry Fourdrinier och Sealy Fourdrinier, i samarbete med uppfinnaren Bryan Donkin, utvecklade och byggde den första kontinuerliga pappersmaskinen. Denna satsning i England resulterade i den moderna massapappersindustrin, där Fourdrinier-principen blev standard för tillverkning av de flesta kommersiella ark papper.

Maskinen består vanligtvis av sektioner: forming (bildning) där arket bildas, presssektion där mer vatten avlägsnas, och torksektion där arket torkas till önskad fuktighet. Efter torken kan arket genomgå kalenderbearbetning för att erhålla önskad släthet och yta. Genom variation i fiberinnehåll, fiberkorn och maskinens hastighet kan olika typer av papper uppnås, från tidningspapper till högkvalitativt skrivpapper och kartong.