Fotokromiska

Fotokromiska, eller fotokromiska material, är ämnen vars färg eller ljushet förändras när de utsätts för ljus, särskilt ultraviolett ljus. Förändringen är oftast reversibel: när ljuset minskar återgår materialet till sin ursprungliga färg eller ton.

På molekylär nivå uppstår fotokromism i organiska molekyler som spirooxaziner och naphthopyraner. UV-ljus triggar en kemisk omvandling som ökar konjugationen i molekylen och gör att den absorberar mer synligt ljus, vilket ger en mörkare färg. När UV-ljuset försvinner återgår molekylen till sin färglösa eller mindre färgade form. Effekterna varierar mellan olika system och kan ge nyanser av grått, brunt eller blått.

Användningar: Den mest välkända tillämpningen är fotokromiska glasögonlinser som mörknar i starkt solljus och bleknar i mindre ljus. Dessa linser tillverkas genom att införa fotochromic-molekyler i linsmaterialet eller genom en tunn beläggning på linsen. Förutom glasögon används fotokromiska material också i färgföränderliga glas och i vissa optiska sensorlösningar.

Fördelar och begränsningar: Fördelen är bekvämligheten att slippa byta glasögon mellan inomhus- och utomhusmiljöer. Begränsningar inkluderar att mörkningen är temperaturkänslig och kan variera mellan produkter, att förändringen kräver viss UV-exponering och att mörkningen ofta kan vara mindre effektiv bakom bilens vindruta eftersom UV-ljuset filtreras av glaset.

Historia: Fotokromism har studerats sedan mitten av 1900-talet. Kommersiella fotokromiska glasögon blev vanliga mot slutet av århundret och har vidareutvecklats under 2000-talet med nya molekylsystem och färgalternativ.