Flerlagerarkitektur

Flerlagerarkitektur, eller flerlagers arkitektur, är ett arkitekturparadigm inom mjukvarudesign där funktioner uppdelas i separata lager som kommunicerar via väldefinierade gränssnitt. Syftet är att avgränsa ansvar och skapa en tydlig separation mellan presentation, affärslogik och dataåtkomst, vilket underlättar underhåll, återanvändbarhet och skalbarhet.

De vanligaste lagren är presentationen (användargränssnittet), affärslogiken (applikationslogik) och dataåtkomst/lagringslagret. I vissa system inkluderar man även ett tjänstelager eller applikationslager och ett integrationslager för kommunikation med externa system. I webbapplikationer ses ofta klient-, applikationsserver- och databασlager som separata skikt, medan företagsmiljöer ofta bygger på ett tre- eller flerlagers upplägg för större flexibilitet.

Kommunikationen mellan lagren sker genom definierade gränssnitt, ofta via APIs eller tjänster (till exempel REST eller SOAP). Arkitekturen kan beskrivas som två-, tre- eller flerlagers beroende på hur många skikt som måste kommunicera med varandra.

Fördelarna med flerlagerarkitektur inkluderar tydlig ansvarsfördelning, enklare testning och underhåll, möjlighet att skala olika lager oberoende, samt flexibilitet vid teknologival och återanvändning av affärslogik. Begränsningarna inkluderar ökad nätverkskommunikation, latens och större komplexitet, vilket kräver noggrann kontraktsdesign och versionshantering samt rätt avvägning mellan behov och projektstorlek.

Användningsområden är breda och inkluderar företagsapplikationer, webb- och mobilapplikationer samt system där säkerhet, skalbarhet och integrationsbehov är centrala. Modeller som SOA och mikrotjänster bygger vidare på principerna genom att bryta upp funktionalitet i mindre, kommunicerande tjänster.