Fjärrtolkning

Fjärrtolkning innebär att en tolk tillhandahåller realtidstolkning från en annan plats än mötets rum, vanligtvis via telefon eller videokonferens. Termen omfattar både telefontolkning och videobaserad fjärrtolkning (video remote interpreting, VRI). Tolkningen kan ske som simultantolkning eller konsekutivtolkning beroende på sammanhang och plattform.

Fjärrtolkning har vuxit fram i takt med digital teknik och bredbandskommunikation. Den har blivit ett vanligt alternativ i många sektorer där språkstöd behövs men fysiska tolkar inte alltid är tillgängliga. Pandemier och distansarbete har ökat användningen inom vård, rättsväsende och offentlig sektor.

Användningsområden inkluderar hälso- och sjukvård, rättsväsendet, offentlig förvaltning, utbildning och internationella affärer. Inom vård används fjärrtolkning i vårdmöten och telehälsa; i rättsväsendet i förhör, domstolsförhandlingar och offentliga möten där språkbarriärer uppstår.

Fördelar är ökad tillgång till kvalificerade tolkar oavsett plats, snabb uppstart och minskade reskostnader. Systemet ger flexibilitet vid akuta behov och hanterar flera språk. Utmaningar inkluderar beroende av teknisk uppkoppling och ljud-/bildkvalitet, latens som stör kommunikationen, samt sekretess- och dataskydd i enlighet med lagar. Säker plattform och utbildade tolkar krävs i relevanta fält.

Yrkesetik följs ofta av tolkningsorganisationer och föreningar, exempelvis AIIC eller nationella motsvarigheter. Riktlinjerna betonar konfidentialitet, neutralitet och korrekthet. God praxis innefattar förberedelser, tydliga uppgifter och användning av säkra plattformar som uppfyller dataskyddslagar.