Fiskbestånd

Fiskbestånd är den naturliga populationen av en fiskart inom ett visst geografiskt område som används som underlag för fisket. Bestånden kännetecknas av storlek, åldersfördelning, tillväxt och reproduktionsförmåga och påverkas av biologiska faktorer samt miljöförhållanden. Hur mycket som kan fångas utan att skada populationen kallas ofta för förvaltningens mål. Ett bestånd kan vara livskraftigt medan ett annat är överfiskat om exploateringen överstiger populationsförmågan över tid.

För att bedöma fiskbeståndets status används data från fångst och provfiske samt övervakningsprogram och modeller som beskriver populationens dynamik. Vanliga mått är total biomassa (B) och lekande biomassa (SSB), samt rekrytering (R). Exploateringsgraden (F) jämförs med referenspunkter som MSY, Bmsy och Fmsy. Resultaten används i beslut om kvoter, säsongsstängningar eller områdebegränsningar för att upprätthålla bestånden på hållbara nivåer.

Bedömningar avgör om ett fiskbestånd är hållbart, överfiskat eller i riskzonen. Status definieras i förhållande till referenspunkter och observationer och uppdateras regelbundet när nya data kommer in.

Fiskbestånd har stor ekologisk och ekonomisk betydelse, eftersom de utgör grund för näringskedjor och kustnära samhällens försörjning. Klimatförändringar, habitatförlust och osäkra uppgifter utgör utmaningar för tillförlitliga bedömningar. Internationell och nationell vetenskaplig rådgivning, till exempel från ICES och havs- och vattenmyndigheter i Sverige, används för att sätta mål och åtgärder som främjar bevarande och hållbar användning av fiskbestånden.