Filtrationsmetod

Filtrationsmetod är en samlingsbenämning för tekniker som används för att separera fasta ämnen från vätskor eller gaser genom att låta blandningen passera genom ett poröst medium. Metoden används inom kemisk forskning och industri, biologi, miljöteknik och livsmedelsproduktion för klargöring av lösningar, rening av produkter och borttagning av fasta partiklar.

Principen bygger på partikelstorlek och filterets porstorlek. Partiklar större än porstorleken fångas medan mindre passerar. I många fall bildas en filtratkaka som ökar motståndet och därmed filtreringshastigheten minskar över tid. Olika filtrationsmedia används beroende på krav på genomströmning, kemikalietålighet och renhet, från filterpapper och glasfiber till syntetiska membran.

Vanliga metoder inkluderar gravitationsfiltration där flödet drivs av gravitation, samt sug- eller vakuumfiltration som använder ett vakuum för att förbättra hastigheten. Membranfiltration används för mikro- eller sterilfiltrering, medan djupfiltration och tvärgående filtrering behandlar suspenderade partiklar i flera lager. Valet av media och teknik beror på vätskans viskositet, partikelstorlek, önskad renhet och hur mycket kemikalier som krävs att behållas eller avlägsnas.

Användningar inkluderar laboratorieklargöring, rening av lösningar, sterilfiltrering och vattenbehandling. Fördelar är enkelhet, ekonomisk driftskostnad och bred tillämpning, medan begränsningar innefattar långsammare flöden vid tungt suspenderat material och risk för föroreningar av filtreringsmedia i produkten. Valet av metod kräver ofta prestandakriterier som målrenhet och erforderlig partikelstorlek.