Feltålighet

Feltålighet, eller fault tolerance på engelska, är ett systems förmåga att upprätthålla funktion trots fel i en eller flera komponenter. Grundidén är att konstruktionen stärker sig mot avbrott så att tjänsten fortsatt fungerar – i olika grad – även när fel uppstår eller kommunikation saknas.

Nyckelprinciper är redundans (extra komponenter som kan ta över), felupptäckt och felkorrigering (paritetskontroller, checksummor), diversitet (olika implementationer av samma funktion) och övergångsstrategier som failover eller graceful degradation. Vidare används watchdog- och övervakningssystem för att snabbt upptäcka fel och initiera omstart eller växling.

Utvärdering görs ofta med tillgänglighet, MTBF (genomsnittlig tid mellan fel) och MTTR (genomsnittlig återställningstid). Feltålighet innebär ofta mot ett kostnad- och komplexitetsöverskott, och designen måste undvika gemensamma felkällor genom att minska spridningen av felkällor (common-cause failures).

Användningsområden inkluderar datorsystem och nätverk, lagring med RAID-nivåer, flyg-, bil- och järnvägsapplikationer, medicinsk utrustning och industrikontroller där oupphörlig drift är kritisk.

Feltålighet är ofta reglerad av standarder och ramverk inom funktionell säkerhet och reliability, till exempel IEC 61508/61511, ISO 26262 för fordonssektorn samt olika branschspecifika krav. Arkitekturella mönster inkluderar redundans, isolering och failover, toleranta designprinciper och verifieringsmetoder.