FTIRspektrometrar

FTIR-spektrometrar används för identifiering och karakterisering av föreningar genom att mäta hur molekyler absorberar infraröd strålning. Metoden bygger på att olika kemiska bindningar vibrerar vid specifika frekvenser, vilket ger ett spektrum som kan användas för att identifiera ämnen och studera strukturella egenskaper. Genom att omvandla interferogram från en bredbandsinfraröd källa med en Fourier-transform får man ett spektrum som visar absorbans eller transmittans som funktion av vågningsnummer (cm-1).

Principen involverar en Michelson-interferometer med en flyttbar spegel och en bredbandsinfraröd strålning som passerar genom provet eller reflekteras från dess yta. Den resulterande interferogrammet transformeras till ett spektrum av höga informativitetsnivåer. Varje kemisk bindning har karakteristiska vibrationaler, vilket gör spektrumet användbart för identifiering genom jämförelse med referensdatabaser.

Huvudkomponenter i en FTIR-spektrometer inkluderar en infraröd ljuskälla (till exempel en globar eller annan lämpad källa), en beamsplitter (ofta av KBr eller ZnSe), en interferometer med en rörlig spegel, en IR-känslig detektor (DTGS eller MCT) och en dator med mjukvara för dataanalys. Många system erbjuder även accessoarer som ATR (attentuated total reflectance) som tillåter prov att undersökas med minimal eller ingen förberedelse.

Typiska mätparametrar omfattar vågningsområde ungefär 4000–400 cm-1, upplösning i intervallet 0,5–4 cm-1 och antal scans som används för att förbättra signal-till-brusnivån. FTIR-spektrometrar används inom kemi, polymervetenskap, läkemedelsindustri, miljöanalys och materialforskning för snabb, icke-destruktiv analys och kvalitetskontroll.