Försurningsstatus

Försurningsstatus är ett mått på hur syrabildande nedfall och relaterade processer har påverkat ett ekosystem, framför allt sötvattenmiljöer och skogsmark. Den beskriver balansen mellan nedfall av syror, främst sulfat och nitrat från svavel- och kväleadlopp i atmosfären, och den buffringskapacitet som mark, vatten och organismer har för att neutralisera dem. Viktiga indikatorer är ytvattenets pH, alkalinitet eller acid neutralizing capacity (ANC), samt halten aluminiumjoner och basiska katjoner i vatten och mark.

Bedömningen av försurningsstatus innefattar att utvärdera hur känsliga ekosystemen är för sur nedfall och hur nära de befinner sig eller har passerat den kritiska belastningen. Nyckeldata hämtas från långsiktiga övervakningar av vatten- och jordkemin samt modellering av nedfall och buffringsförmåga. Försurningsstatus används ofta i samband med begreppet kritisk belastning för att bedöma om ett område riskerar långsiktiga skador på organismer och ekosystemfunktioner.

Orsakerna är framför allt utsläpp av svavel- och kväveoxider som omvandlas till syror i atmosfären och faller ned med nederbörd. Återhämtningens fart beror på hur mycket buffringar som finns kvar i mark och vatten samt faktorer som klimatändringar och landskapsförändringar.

Användningen av försurningsstatus är bred och inkluderar övervakning av miljötillstånd, stöd till policybeslut och åtgärdsplanering för att skydda vatten- och markekosystem. I Norden och större delen av Europa följs försurningsstatus som en del av långsiktig miljöövervakning och internationella program.