Förorenaren

Förorenaren är ett begrepp inom miljövetenskap som vanligtvis avser ett ämne eller en faktor som orsakar miljöförorening. Det kan handla om kemiska ämnen som tungmetaller, organiska lösningsmedel, näringsämnen eller fysiska agentar som partiklar. I juridisk och miljöpolicy-sammanhang används termen också om den som står bakom utsläppet, det vill säga den som anses ansvarig för föroreningen (polluter).

Vanliga kategorier av förorenare är ämnesföroreningar i vatten, luft och mark. Exempel på förorenare är tungmetaller som bly och kvicksilver, organiska mikroföroreningar som bekämpningsmedel och lösningsmedel, näringsämnen som kväve och fosfor som orsakar eutrofiering, samt partiklar som mikroskopiska plastpartiklar. Föroreningar kan komma från point sources som fabriksutsläpp och avloppsreningsverk, eller från icke-punktkällor som jordbruk och trafikutsläpp.

Upptäckt och mätning av förorenare sker genom analyser av media som luft, vatten eller jord, med enheter som μg/m3 eller mg/L beroende på sammanhang. Riskbedömningar kombinerar koncentration, toxicitet och exponering för att bedöma påverkan på människa och ekosystem. Lagstiftning sätter gränsvärden och krav på övervakning och sanering, till exempel i EU:s ramdirektiv samt nationell lagstiftning som miljöbalken i Sverige, vilka anger tillåtna gränser, övervakningsskyldigheter och saneringsansvar.

Effekter: Förorenare kan skada människors hälsa och ekosystem genom akuta eller långsiktiga effekter. Åtgärder för att hantera förorenare inkluderar källkontroll, sanering, rening och riskreducerande åtgärder. Att fastställa ansvariga parter är ofta centralt i rättsliga krav och ersättningsanspråk.