Förordningar

Förordningar är en form av rättsregel i Sverige som kompletterar och konkretiserar lagar. De utfärdas av regeringen och gäller inom de ramar som en lag anger, ofta för att reglera detaljer, administrativa rutiner eller genomförande av lagstiftningen. Genom förordningar ges myndigheter möjlighet att exakt beskriva hur ett lagrum ska tillämpas i praktiken och hur beslut ska fattas.

Beslut om förordningar tas av regeringen eller av myndigheter med tillsyn från regeringen, och de publiceras i Svenska författningssamlingen (SFS). De träder i kraft enligt vad som anges i texten och är rättsligt bindande för myndigheter och enskilda.

Lagar antas av riksdagen och anger grundläggande rättsregler. Förordningar är därmed sekundär lagstiftning som ofta används för att uppfylla eller specificera lagens bestämmelser. Föreskrifter är ett relaterat begrepp som oftast utfärdas av enskilda myndigheter inom ramen för en given lag eller förordning och fungerar som mer detaljerade regler eller procedurer.

Exempel på förordningar omfattar regler om offentliga myndigheters verksamhet, miljö- och arbetsmiljöbestämmelser, skatter och avgifter samt socialförsäkringsadministration. Institutioner och medborgare följer dessa regler som del av rättssystemets funktion, och överträdelser kan prövas av domstolarna.