Förbindelseorienterade

Förbindelseorienterade är en term inom nätverksteknik som beskriver kommunikation där en logisk kanal upprättas mellan avsändare och mottagare innan data överförs. Kanalen upprätthålls under hela sessionen och avslutas när kommunikationen är färdig. Modellen kräver tillståndshantering, garanterad leverans och ofta ordning av datapaket.

Kännetecken inkluderar upp- och nedkopplingshandshake, bekräftelser, sekvensnummer, flödes- och felkontroll samt retransmission vid förlust. Eftersom anslutningen är tillståndsbaserad krävs buffering och underhåll av sessionens tillstånd.

Exempel på förbindelseorienterade protokoll är TCP (Transmission Control Protocol), som används av HTTP/HTTPS, e-post (SMTP, IMAP/POP3), FTP och SSH/Telnet. TLS över TCP byggs ofta ovanpå dessa protokoll. Förbindelseorienterade lösningar lämpar sig väl när pålitlighet, ordning och felhantering är viktigare än minimal latens.

Fördelar inkluderar garanterad leverans, ordning och felkorrigering samt bättre kontroll över överföringar. Nackdelar är ökad protokollöverhead, högre latens vid uppstart och längre varaktighet i att upprätthålla anslutningsstat samt ökat resursbehov på klienter och servrar. Dessa egenskaper gör dem mindre lämpliga för realtidsapplikationer som prioriterar mycket låg latenstid och kan acceptera viss förlust.

Jämfört med förbindelselösa protokoll som UDP saknar förbindelseorienterad kommunikation alltid uppkopplingsstatus och garanti för leverans, vilket ger högre överföringshastigheter och lägre overhead men mindre tillförlitlighet. UDP används där snabbhet och låg overhead är viktigare än fullständig leveranssäkerhet.