Home

Exzitotoxicitet

Exzitotoxitet är en patologisk process där överdriven aktivering av glutamaterga receptorer orsakar skada eller celldöd i nervvävnad. Normalt regleras glutamatens frisättning och återupptag av astrocyter, men vid exzitotoxitet överskrids återupptaget och receptoraktiveringen blir överdriven, särskilt via NMDA- och AMPA-receptorerna. Den ökade influxen av Ca2+ i neuroner utlöser en kaskad av skademekanismer: aktivering av proteaser såsom kalpiner, endonukleaser och lipider som peroxideras; mitokondriell dysfunktion och ökad produktion av fria radikaler och kväveoxid. Denna process leder till energibrist, skada på cellmembran och programmerad celldöd via nekros eller apoptos.

Exzitotoxitet är starkt kopplat till akuta hjärnskador och vissa neurodegenerativa tillstånd samt tillstånd med ökad glutamatfrisättning,

Vissa kroppsegna försvar upprätthåller kontrollen genom astrocytalt glutamatåterupptag och reglering av receptoraktivitet. Behandlingar som syftar till

såsom
ischemisk
stroke,
traumatiska
hjärnskador
och
hypoxi/hypoglykemi,
samt
bidragande
mekanism
vid
vissa
epileptiska
tillstånd
och
senare
skador
i
neurodegenerativa
sjukdomar.
att
begränsa
excitotoxitet,
exempelvis
NMDA-antagonister
(till
exempel
memantin),
har
använts
i
klinik,
men
effekterna
varierar
beroende
på
tillstånd
och
tidsfaktor.
Sammanfattningsvis
utgör
exzitotoxitet
en
central
mekanism
i
flera
former
av
hjärnskada
och
sjukdom.