Exekveringsmiljöer

Exekveringsmiljöer är de resurser, beroenden och konfigurationer som krävs för att ett program ska kunna köras. De omfattar hårdvara, operativsystem, körtjänster (runtime), bibliotek, miljövariabler och specifika inställningar. En konsekvent exekveringsmiljö gör att programmet uppför sig likadant oavsett var det körs och vilka maskinvaru- eller mjukvarukonstellationer som används.

Miljöer kan delas in i olika användningsområden och nivåer: utvecklingsmiljöer där kod skrivs och körs ofta lokalt, testmiljöer där funktionalitet och prestanda utvärderas, samt produktionsmiljöer där programmet körs i skarpt läge. Dessa miljöer kan vara lokala eller fjärrbaserade och kan ligga inom olika infrastrukturen som on-premises, moln eller hybrider. För varje programmeringsspråk eller ramverk finns typiska exekveringsmiljöer, till exempel Java Virtual Machine (JVM), .NETs Common Language Runtime (CLR), Python-tolk, samt Node.js med V8-motorn.

Isolering och reproducibilitet hanteras ofta med olika tekniker. Virtuell mätbarhet (virtualisering) använder fullständiga virtuella maskiner, medan containerisering (t.ex. Docker och Kubernetes) erbjuder snabb starttid och portabilitet genom processisolering och delad kärna. Sandboxes används för att begränsa vad körningen får göra och förbättra säkerheten, särskilt i säkra eller icke betrodda miljöer.

Viktiga aspekter inkluderar hantering av beroenden och miljöer med paket- och miljöhanterare som npm, pipenv/Poetry, virtualenv, Conda eller liknande verktyg. Låsfiler och låsta beroenden förbättrar reproducibility, och arbetsflöden för byggande och distribution följer ofta infrastruktur som kod och kontinuerlig leverans för att säkerställa konsistens över miljöer.