Evaporitlagering

Evaporitlagering är en geologisk avlagring där mineraliska salter kristalliseras ur upplösta ämnen i vatten som avdunstar i slutna eller starkt avgränsade bassänger. Sådana miljöer uppstår ofta i torra klimatzoner där avdunstningen överstiger tillförseln av färskvatten, till exempel i endoreiska bassänger eller i kustnära sabkhas där vattenyta ofta begränsas.

Processen kännetecknas av en koncentrationsökning av salter under långvarig avdunstning. När lösningen blir övermätt kristalliserar mineralerna i en typisk sekvens som beror på löslighet och kemisk sammansättning. Först bildas ofta gips eller anhydrit (kalciumsulfat), följt av natriumklorid (halit). I senare skeden kan kaliumsalter (såsom sylvit) och magnesiumsalter (såsom carnallit) bildas under särskilda kemiska förhållanden. Avlagringen bildar vanligtvis tunna till mycket tjocka lager som kan bilda kontinuerliga evaporitserier i sedimentära sekvenser. I moderna och fossila miljöer kan dessa lager vara mycket skiktade och ibland innefatta övergångar till lera eller andra sedimenttyper.

Ekonomiskt och geologiskt är evaporitlager betydelsefulla. De utgör viktiga källor till bordssalt (NaCl), gips och anhydrit för byggmaterial, samt potashföreningar och magnesiumsalter som används i gödselmedel och industrin. Avlagringarna kan vara hållbara resurser men kan också påverkas av geotekniska risker som sprickbildning och sulfidbildning när de befinns i gruvmiljöer eller människor ökar uttaget.