Etableringsdensiteten

Etableringsdensiteten, eller establishment density, är ett mått på hur tätt kommersiella etableringar är koncentrerade inom ett geografiskt område. Begreppet används inom regional- och urban planering samt ekonomisk geografi för att beskriva hur många företag eller verksamheter som finns per yta eller per invånare. Vanliga uttrycksmått är antalet etableringar per kvadratkilometer eller per 1 000 invånare. I praktiken kan måttet baseras på offentliga företagsregister eller näringslivsregister och uppdateras regelbundet för att spegla nyetableringar och avveckling.

Användningen av etableringsdensiteten inkluderar analys av urbanisering, lokalt näringsklimat och potentiell arbetsmarknad. Den kan hjälpa beslutsfattare att bedöma behov av infrastruktur, service och offentlig planering i olika delar av en region. Jämförelser över tid och mellan olika kommuner eller regioner kan avslöja utvecklingstrender, till exempel ökande koncentration av handel och tjänster i centralområden eller avfolkningsproblem i glesbygden.

Begränsningar inkluderar variation i företagsstorlek och sektor; ett område med få men stora företag kan ha liknande eller högre ekonomisk aktivitet än ett område med många småföretag. Dessutom speglar måttet inte alltid arbetsplatsernas omfattning eller anställdas arbetstidsmässiga fördelning. Etableringsdensiteten används ofta tillsammans med andra mått som sysselsättningstäthet, omsättning och investeringsnivåer för en mer komplett bild.

Relaterade begrepp innefattar företagstäthet, arbetsplatsdensitet och urbaniseringsgrad.