Erytrocytter

Erytrocytter, även kallade röda blodkroppar, är de vanligaste blodkropparna i perifert blod och har som primära uppgift att transportera syre från lungorna till kroppens vävnader samt koldioxid tillbaka till lungorna för utandning. Detta sker tack vare hemoglobin, ett tetrameriskt protein som innehåller hemegrupper med järn som reversibelt binder O2 och CO2.

Hos däggdjur är mogna erytrocyter bikonkava skivor med diametern cirka 6–8 μm, saknar kärna och de flesta organeller, vilket ger maximal hemoglobininnehåll och stor yta för gasutbyte. Hos andra vertebrater kan erytrocyter behålla kärnan under mognadsprocessen.

Bildningen av erytrocyter, erytropoes, sker i benmärgen och regleras av erytropoetin, huvudsakligen producerad i njurarna som svar på hypoxi. Erytropocyten går från erytroida progenitorer till retikulocyter, som tar sig ut i blodet och förlorar återstående organeller inom en dag eller två. Den typiska livslängden för mogna erytrocyter hos människor är cirka 120 dagar; de avlägsnas främst av mjälten och levern.

Hemoglobin binder syre i lungorna och avger det i vävnaderna, samt transporterar en betydande del av koldioxid tillbaka som vätekarbonat i plasma. Syrebindningsaffiniteten regleras av pH, CO2, temperatur och 2,3-bisfosfoglycerat.

Klinisk relevans inkluderar sjukdomar som anemi, polycytemi och hemoglobinopatier som sicklecellanemi. Erytrocytter är väsentliga för syrgastransport och vävnaders metabolism.