Ersättningsmedel

Ersättningsmedel är ett svenskt begrepp som syftar på resurser som används för att ersätta något som saknas, blivit skadat eller inte längre är tillgängligt. Begreppet omfattar både ekonomiska betalningar och in natura-ersättningar, och det kan uppkomma i olika sammanhang som försäkring, rättsprocesser, offentlig förvaltning och vardagliga situationer.

Inom juridik och offentlig ekonomi används ersättningsmedel för att återställa den drabbades position eller ge likvärdig kompensation för skada eller förlust. Det kan vara pengar som utbetalas som skadestånd eller stöd, men också in natura-ersättningar i form av varor eller tjänster som ersätter en förlust.

Typer av ersättningsmedel inkluderar alltså monetära ersättningar (pengar) och in-kind-ersättningar (varor eller tjänster). I praktiken kan ersättningsmedel användas när en ersättningsgaktor inte är tillgänglig eller när ett substitut behövs på grund av brist, skada eller andra begränsningar. Inom näringsliv och produktion kan ersättningsmedel innebära substitutmaterial eller alternativa leverantörer för att upprätthålla drift och kontinuitet.

Principer och hänsyn som ofta ligger till grund är likvärdighet, skälighet och tidsaspekt. Målet är att återställa ungefär samma värde som den förlorade resursen eller att erbjuda ett rimligt alternativ, samtidigt som rättvisa och transparens beaktas. Skatter, regler och avtal kan påverka hur ersättningsmedel beräknas och utbetalas.

Se även: ersättning, kompensation, in-kind-ersättning, indemnitet.