Erfarenhetsbyggande

Erfarenhetsbyggande är en process som syftar till att systematiskt skapa, fånga upp, dela och tillämpa kunskap som vuxit fram genom erfarenheter. Målet är att förvandla praktisk erfarenhet till lärande som stärker individers kompetens och organisationens förmåga att lösa problem och anpassa sig till förändringar.

Teoretiskt vilar erfarenhetsbyggande ofta på erfarenhetsbaserat lärande, där Kolbs lärocykel används: konkret erfarenhet, reflektion över vad som hänt, abstrakt konceptualisering och aktivt försök att omsätta nya insikter i praktiken. Skillnaden mot traditionell utbildning är att lärandet främst uppstår i interaktionen mellan handling och reflektion.

I praktiken innefattar erfarenhetsbyggande att fånga upp lärdomar från händelser i arbetet, dokumentera dem och sprida dem inom organisationen. Det omfattar även hantering av tacit kunskap där insikter inte är lätt att skriva ned, samt omvandling av erfarenheter till explicit kunskap som kan delas och användas av andra.

Metoder och strukturer inkluderar arbetsplatsbaserat lärande, mentorskap, simuleringar och övningar, fallstudier och communities of practice. Genom regelbunden reflektion, lärandeloggar och lärdomsdelning kan erfarenheter organiseras och bli tillgängliga för vidare användning.

Användningsområden finns inom utbildning, arbetsliv, hälso- och sjukvård, teknik och offentlig sektor. Erfarenhetsbyggande betonas ofta i kompetensutveckling, kontinuerlig förbättring och innovationsarbete.

Utmaningar inkluderar tids- och resurskrav, kulturer som inte uppmuntrar att dela misstag, samt svårigheter att mäta effekter av erfarenhetsbaserat lärande. Framgång kräver ledarskap, en lärandekultur och processer som underlättar delning och användning av erfarenheter.