Ensamstjärnsystem

Ensamstjärnsystem är ett stjärnsystem som består av en enda stjärna som är gravitationellt bunden till planeter och andra objekt, utan följeslagare inom samma system. Denna arkitektur står i kontrast till flerstjärnsystem där två eller fler stjärnor kretsar kring varandra.

Planetbanor i ett ensamstjärnsystem kretsar vanligtvis kring den centrala stjärnan i relativt enkla konfigurationer, även om banor kan vara elliptiska och påverkas av planeternas massa. Den viktigaste faktorn för stabilitet är avståndet mellan planeten och stjärnan; avsaknaden av en närliggande stjärna ger generellt en mer stabil protoplanetär disk och långsiktiga banor.

Bildning: Ensamstjärnsystem bildas ur en enskild fragment av ett molekylmoln som kollapsar och bildar en protostjärna med en protoplanetarisk disk. Planeter bildas i denna disk genom kärnans ackretion eller diskinstabilitet.

Förekomst och betydelse: Solen är ett exempel på ett ensamstjärnsystem. Många exoplaneter har upptäckts kring ensamma stjärnor, vilket speglar att sådana system är vanliga i våra observationer, även om flerstjärnsystem förekommer i galaxen.

Beboelig zon och miljö: Den beboeliga zonen beror på stjärnans luminositet. För en sol-lik stjärna ligger den ungefär inom intervallet cirka 0,95–1,5 AU, men exakta värden varierar med stjärntyp och ålder. I mindre stjärnor ligger zonen närmare, i större längre bort.