Energiåtgångar

Energiåtgångar är ett begrepp som används för att beskriva den totala mängden energi som förbrukas inom ett system under en viss tidsperiod. Det kan avse primär energi, vilket omfattar alla energikällor innan omvandling (t.ex. olja, gas, kol, kärn- och förnybar energi), eller slutlig energi som levereras till slutanvändaren. Vanliga måttenheter är kilowattimmar (kWh), megawattimmar (MWh), gigajoule (GJ) och exajoule (EJ). För individer känns ofta per-capita-energiförbrukning i kWh per år eller i ton oljeekvivalenter (toe).

Energiåtgångar kan delas upp efter sektor: bostäder och offentliga byggnader, industri, transport och tjänstesektor. Den totala konsumtionen påverkas av faktorer som befolkning, inkomstnivå, klimat och geografi, energieffektivitet, prissättning på energi samt teknikval som uppvärmning och belysning.

Att mäta och analysera energåtgångar används i policy och planering för att främja energieffektivisering, minska utsläpp och möjliggöra övergången till förnybar energi. Viktiga begrepp är energiintensitet (energi använd per ekonomisk output), energieffektivisering och elektrifiering av processer. Åtgärder inkluderar byggnormer, effektiva apparater, isolering, pumpvärme och beteendeförändringar.

Data om energåtgångar hämtas från nationella myndigheter och internationella organisationer som Energimyndigheten, IEA och Eurostat. Trender över tid visar ofta avtagande energiintensitet i välmående ekonomier, även om total energianvändning kan öka till följd av befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt.