Egenpriselasticitet

Egenpriselasticitet, ofta betecknad ε_d eller E_d, är måttet på hur efterfrågan på en vara ändras som svar på en förändring i varans egna pris. Vid en given punkt betecknas det vanligen som ε_d = (dQ/dP) × (P/Q). För beräkningar över en prisändring används ofta procentandelar: ε_d ≈ (%ΔQ)/(%ΔP).

Tolkningen av egenpriselasticitet bygger på att efterfrågan oftast faller när priset stiger och vice versa. Absolutvärdet används för klassificering: |ε_d| > 1 innebär elastic efterfrågan, |ε_d| < 1 inelastisk, och |ε_d| = 1 enhetselasticitet. Elasticitetens storlek och tecken påverkas av faktorer såsom marknadsdefinition, tidsram och varans egenskaper. För att förstå hur prisförändringar påverkar totala intäkter används sambandet att prisökningar ökar eller minskar totala intäkter beroende på om efterfrågan är elastisk eller inelastisk.

Metoder och tillämpningar: Punktelasticitet används för exakta beräkningar vid en viss prisnivå, medan arkelasticitet beräknas över ett intervall (t.ex. med mittpunktsmetoden). I praktiken uppskattas elasticiteten ofta genom regressionsmodeller där log(Q) skattas mot log(P) eller genom analyser av historiska data.

Faktorer som påverkar egenpriselasticitet inkluderar tillgången på substitut, om varan är en nödvändighet eller lyx, hur stor materiell del av inkomsten priset utgör, marknadsdefinition och tidsram. Elasticiteten kan variera över kurvan och mellan grupper, vilket begränsar universella generaliseringar.