Effektresistansen

Effektresistansen, ofta kallad den ekvivalenta resistansen, är den resistans ett nätverk av resistorer uppvisar mellan två terminaler. Den definieras så att när en spänning V appliceras över terminalerna uppfylls V = I R_eq, där I är strömmen genom nätverket. R_eq används för att beskriva hur mycket effekt och ström nätverket tillåter vid en given spänning och för jämförelse av olika kopplingslayouter.

Beräkning av R_eq: Vid enklare kopplingar kan man reducera nätverket. I serie är R_eq = sum R_i; i parallell är 1/R_eq = sum 1/R_i. För mer komplexa nätverk används metoder som nodal- eller mesh-analys, delta-wye-omvandling eller Thevenin/Norton-ekvivalenter. För nätverk med oberoende källor används ofta Thevenin-resistansen: man deaktiverar oberoende källor (spänningskällor kortsluts, strömkällor öppnas) och beräknar resistansen som ses från terminalerna. Om det finns beroende källor måste man använda en testkällor-metod eller nodalanalys för att bestämma R_eq.

Exempel: Serie: R1 = 3 Ω och R2 = 7 Ω ger R_eq = 10 Ω. Parallell: R1 = 4 Ω och R2 = 6 Ω ger R_eq ≈ 2,4 Ω.

Användning och begränsningar: R_eq används för att uppskatta effektförbrukning och belastning, beräkna Thevenin- eller Nortonmodeller och jämföra olika kopplingar. I praktiken påverkas värden av toleranser och temperaturkoefficienter hos riktiga motstånd. Nätverk som innehåller beroende källor kräver generell analys; enkla deaktiveringsregler räcker inte alltid.