EUEEAregelverket

EU–EEAregelverket, ofta beskrivet som EU–EEA-regelverket, är den rättsliga ramen som reglerar hur den europeiska inre marknaden gäller också i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), där länderna Norge, Island och Liechtenstein ingår. Genom EES-avtalet harmoniseras en stor del av EU:s lagstiftning med EES-ländernas rättsordning så att varor, tjänster, personer och kapital kan röra sig fritt inom hela området.

Omfattning och innehåll: EU–EEAregelverket omfattar många regler som rör konkurrens, statligt stöd, konsumentskydd, produktsäkerhet, miljö och tjänster. EU-lagar som rör den inre marknaden görs till EES-lagstiftning genom samordnade beslut mellan EU och EES-länderna, och national lagstiftning anpassas så att standarderna följs i alla medlemsstater och EES-länder. Det finns dock områden som inte omfattas av internmarknadsreglerna, till exempel gemensam jordbrukspolitik, fiske samt vissa frågor inom rättsväsendet och inre säkerhet.

Besluts- och genomförandeprocess: EU-lagstiftning som rör den inre marknaden tillämpas som en del av EES-regelverket genom gemensamma beslut och anpassningar mellan EU och EES-länderna. Myndigheter i varje land ansvarar för implementering och övervakning, och samarbetet kompletteras av gemensamma mekanismer för överträdelser och tillsyn.

Historik och betydelse: EES-avtalet undertecknades 1992 och trädde i kraft 1994 för att skapa ett gemensamt inre marknadsrum mellan EU och EES-länderna. Regelverket syftar till att säkerställa likvärd tillgång till marknader och rättssäkerhet för företag och medborgare i hela EES.